FÖRFATTARE

När jag var åtta år gammal landade jag, motvillig men ändå förväntansfull, i det lilla norrländska samhället Vindeln. Efter att ha levt mina första år i livet i en grotta och senare på gatan i São Paulo, innan jag hamnade på ett barnhem, kanske man kan tycka att jag borde ha varit van vid miljöombyten. Men inget kunde förbereda mig på kulturkrocken som uppstod när jag 1991 adopterades från Brasilien till de norrländska skogarna. Det var dags att bli svensk!

Väldigt snabbt upptäckte jag att mina nya svenska vänner och jag hade haft helt olika uppväxt, milt uttryckt. Våra barndomsår kunde inte ha varit mer olika. Där och då, i köket i Vindeln, fick jag idén att en dag skriva en bok och berätta min historia. Åren gick och tanken på den där boken fanns hela tiden i bakhuvudet. Samtidigt väcktes drömmar om att bli rymdforskare, astronaut, friidrottsstjärna och egenföretagare. I dag, 34 år gammal, kan jag konstatera att det inte blev någon rymdforskare av mig, trots alla nätter då jag satt på taket med pappas kikare och tittade på stjärnorna och planeterna.

I min ungdom upptäckte jag att jag behövde mer action i livet än vad ett forskarliv kunde ge. Eftersom jag alltid älskat idrott och är bra på att springa bestämde jag mig för att satsa på friidrott. Jag kom in på friidrottsgymnasiet, men en skada satte stopp för karriären.

Ett par av min barndoms drömmar har jag ändå hållit fast vid. Att berätta min historia är en av dem. Jag vill berätta om min biologiska mamma, om vårt liv tillsammans i en grotta i Diamantinas vildmark, där vi fick kämpa för att överleva. Mamma berättade historier för mig. Hon gav mig kärlek och trygghet, trots att vi var väldigt fattiga. När vi en solig dag satt och tittade på de stora, fluffiga sockervaddsmolnen mot den klarblåa himlen väcktes en dröm hos mig om att en dag flyga. Mamma sa till mig att ingenting är omöjligt, vilket jag har varit väldigt tacksam över. Jag har stött på tillräckligt många människor som har försökt intala mig det motsatta. Är det något jag verkligen lärt mig av livet är det att inget är omöjligt. Och som 28-åring kastade jag mig faktiskt ut från ett flygplan på fyratusen meters höjd. Jag vecklade ut mina vingar (fallskärmen) och landade med båda fötterna på marken. Därefter har det blivit ungefär fyrahundra hopp till – och många fler väntar.

Idag har jag startat ett eget företag. Jag föreläser, skriver och håller på att grunda en stiftelse som ska jobba för utsatta barn och ungdomar i Brasilien.

Min debutbok, Sluta aldrig gå, är en hyllning till de tre kvinnor som har betytt allt för mig och som jag nu alla har förlorat: min biologiska mamma, min adoptivmamma, och min allra första vän, Camile. Dessa kvinnor gav mig styrkan att ta mig fram i livet och våga följa mina drömmar.

Med min historia vill jag inspirera människor, visa att drömmar kan förverkligas oavsett var man kommer ifrån. Min livsresa har kantats av sorg, smärta och förlust, men också av väldigt mycket kärlek och glädje. I slutändan är det ändå kärlek, vänskap och glädje, tillsammans med de val vi gör i livet, som verkligen har betydelse. För hur olika liv vi än lever så är vi innerst inne lika.

Boken släpps i Sverige den 20 september 2016 med det Bonnierägda förlaget Forum och i Brasilien den 28 augusti 2017 med Editora Novo Conceito. Den kommer att släpps på Engelska, Franska, Italienska, Tyska och Spanska under 2018 med Amazon.

christina-pressbilder-2256-redigera
img_9166-copy